Nyanserat.nu

Efter Folkets Demonstration: Pöbelväldet är vänsterns dröm

Lördagen den 19 mars arrangerades Folkets Demonstration, något som jag skrivit om här. Vänsterextrema aktörer, pådrivna av vänsterpolitikern och konstnärsjuden Dror Feiler, hade liksom förra gången Folkets Demonstration ägde rum samlats för att skrika ut sitt hat mot ”rasism, nazism och fascism”. Vi känner igen beteendet från tidigare arrangemang. Så snart något händer som vänstern inte kan ställa sig bakom så vill de förbjuda det och eftersom lagen är skriven så att det inte räcker med krav från en halvtaskig saxofonist tvingas de att ta lagen i egna händer och med hjälp av instrument, målbrottsröster samt kastande av stenar, flaskor och småbomber för att hindra att de misshagliga budskapen kommer fram.

De vill inte höra, inte se, inte synas och inte debattera. Men de vill vara där för att hindra civiliserade människor från att få höra något. I många fall vet de inte själva vad det är som de försöker hindra från att höras. De dras med av flocken. För många år sedan deltog jag i en demonstration som arrangerades av Nationalsocialistisk front (NSF). Det var i Karlskrona någon dag innan valet. Politiskt korrekta från alla möjliga partier var också i staden för att föra ut sina budskap men när den nationalsocialistiska demonstrationen kom så släppte alla politiker sin vanliga oenighet och enades i sitt hat mot NSF:s anhängare som gick förbi. Jag kommer speciellt väl ihåg en liten pojke, kanske fem år, som stod med sina föräldrar. Han snappade snabbt upp stämningen och rusade fram någon meter framför de andra som stod och skrek ut sitt hat. Där kastade han något, vill minnas att det var godispapper, mot demonstrationen och skrek ”jävla svin”. Sedan backade han tillbaka och fick en uppskattande kram av sin mamma.

Svenska konservativa profiler

Köp den idag, på Logik.se

Detta lilla barn hade naturligtvis ingen aning om vilka vi var eller vad i tyckte. Han var inte politiskt insatt utan drogs med i flockbeteendet och hyllades för det av sina föräldrar. Tänk att de hade lyckats uppfostra ett barn som så duktigt följde strömmen.

Prologen till den utmärkta medeltidsromanen Svärdet och Spiran av Ken Follett beskriver en liknande händelse. En okänd tjuv ska hängas och pöbeln har samlats för att jubla åt hängningen och dessförinnan få ägna sig åt besinningslöst hat gentemot tjuven, som de egentligen inte vet något om:

”Småpojkarna var där i god tid före hängningen. Det var fortfarande mörkt ute när de första tre fyra pojkarna kom ut ur rucklen, smygande som katter i sina filtkängor. […] Pojkarna föraktade allt det som de äldre hyllade. De fnös åt skönhet och hånade godhet. De kunde tjuta av skratt när de fick syn på en krympling, och om de upptäckte ett skadat djur brukade de stena ihjäl det. De skröt med sina blessyrer och bar sina ärr med stolthet, och de hyste en speciell beundran för lemlästning: en pojke med ett finger borta kunde bli deras hövding. De dyrkade våldet; de kunde springa långa vägar för att få se blodutgjutelse, och de uteblev aldrig från en hängning. […]

En mycket liten grabb började tanklöst mumsa på ett äpple, och en av de äldre klippte till honom och tog ifrån honom äpplet. Den lilla grabben avreagerade sig genom att kasta en vass sten på en av hundarna som tjutande försvann därifrån. […]”

Fler människor ansluter efterhand och snart kommer sheriffen in på torget med den dömde. Efter dessa kommer även stadens mer inflytelserika invånare.

”Stämningen i folkhopen var egendomlig. I vanliga fall gillade man att se en hängning. Den dödsdömde var oftast tjuv, och tjuvar hatade man med intensiteten hos människor som fått slita hårt för sina ägodelar. Men den här tjuven var annorlunda. Ingen visste vem han var eller varifrån han kom. Han hade inte stulit från dem utan från ett kloster som låg drygt tre mil bort. […] Det hördes några glåpord och visslingar när den dödsdömde kom fram till torget, men smädelserna verkade halvhjärtade, och det var bara småpojkarna som hånade honom med verklig entusiasm. De flesta stadsborna hade inte varit med vid rättegången, för rättegångsdagar var inte helgdagar och de måste ju arbeta för sitt levebröd, och därför var detta första gången de såg tjuven. […] De unga flickorna tyckte att han var ful, gummorna greps av medlidande med honom och småpojkarna vek sig av skratt. […] En av småpojkarna siktade noga och spottade på den dödsdömde […]”

Vi har i denna roman en grupp smågangsters som passar på att håna och bespotta en dödsdömd man, inte för att de är bättre själva utan för att de kan få utlopp för sina oförskämdheter utan att någon dömer eller fördömer dem. På samma sätt fungerar vänstern. Idag som tidigare.

Det heter då och då i media att vänsterns demonstrationer urartat i våld och oroligheter. Det är dock en väldigt besynnerlig beskrivning. Våld och kaos är nämligen allt som oftast målet med vänsterns demonstrationer, det är ingen urartning utan ett normaltillstånd. Låt oss ta några exempel:

Priderörelsen
Pridefestivalen har sitt ursprung i Stonewallupproret i New York, USA. 1969 gjorde polisen en razzia mot klubben Stonewall Inn där många homosexuella och svarta samlades. Gästerna på den obskyra klubben blev vansinniga på polisen som hade synpunkter på att klubben bröt mot alkohollagen och började kasta mynt, flaskor med mera mot polisen. Ryktet om händelsen spred sig och snart anlände anarkister och andra vänstersinnade som understöd till kroggästerna, och det hela urartade till ett regelrätt upplopp som pågick i flera dagar. Upploppet firas sedan årligen med Pridedemonstrationer som spritt sig över hela världen.

Göteborgskravallerna
I samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 samlades tusentals fredliga demonstranter i Göteborg för att demonstrera mot mötet. Demonstranterna var främst vänstersinnade men bland deltagarna fanns även människor med annan ideologisk hemvist. I sammanslutningen Göteborgsauktionen 2001 samsades exempelvis Centernej till EU och en SEKO-avdelning tillsammans med Antifascistisk Aktion och Elevkampanjen. Något tusental av demonstranterna var på plats i första hand för att skapa oro. Under dagarna som EU-toppmötet pågick kastades åtskilliga gatstenar och flaskor mot polisen, restauranger fick sin inredning sönderslagen och uppbränd, privatpersoner fick sina ägodelar förstörda, fastighetsägare fick sina hus nedklottrade. Rättvisepartiet Socialisterna, Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Antifascistisk Aktion tillhörde de drivande grupperna som var mest intresserade av förstörelse och kaos. Efter Göteborgskravallerna tog många inom vänstern avstånd från de grupper som ägnat sig åt vandalism, men kritiken handlade om att de flyttat medialt fokus från de fredliga demonstranterna snarare än att de vandaliserat privat och gemensam egendom för mångmiljonbelopp.

Detta är mer välkända kravaller som vänstern stått bakom men det finns åtskilliga exempel. I stad efter stad där partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Svenskarnas parti eller Nationalsocialistisk front demonstrerat har vänstern kommit som ett brev på posten och kastat stenar, anlagt bränder och på andra sätt skapat kaos. Det behövs inte ens alltid någon att demonstrera direkt emot för att skapa kaos. Vid flera tillfällen har journalister angripits när de fotograferat vid vänsterns demonstrationer. Vid några tillfällen när vänstern arrangerat demonstrationer till minne av kristallnatten har de firat detta genom att just slå sönder fönster till butiker de inte tycker om – inte sällan matkedjor och banker med helt eller delvis judiskt ägande. Även vid 8 mars då vänstern samlas för att fira Internationella kvinnodagen har det ofta spårat ur i stenkastning och förstörelse. Ett tag arrangerades ofta något som kallades Reclaim the City som gick ut på att klottra, förstöra och bete sig illa på allmän plats.

Kaoset är en viktig del av vänsterns kampmetoder. De enas inte i viljan att skapa något utan i viljan att förstöra. Så länge vänstern existerat i form av marxism och anarkism har våld, kravaller och förstörelse följt i dess spår. Vi såg det under 1800-talet. Vi såg det under 1900-talet. Vi ser det under 2000-talet. Det är inte så konstigt. Kaoset är en del av planen. Ur kaoset ska revolutionen födas och i kaoset ska man kunna förstöra allt som kan tänkas stå i vägen; byggnader och statyer som minner om det förflutna och vackerhet, kaoset ska också tvinga fram det sämsta hos människan vilket ska göra dem mer formbara när det kommunistiska förtrycket sedan träder in. Syndikalisterna drömmer om att genomföra en generalstrejk ur vilken revolutionen ska komma. Flera kommunistiska rörelser har med olika framgång försökt skapa kaos för att därigenom gripa makten. Dessutom är kaoset och våldet enande.

Den franske socialpsykologen Gustave Le Bon publicerade 1895 boken Massans psykologi. Boken släpptes på svenska på 1910-talet men har sedan inte tryckts igen, förrän nu när Logik Förlag inom kort släpper en ny utgåva.

Boken är en riktig guldgruva för den som vill förstå hur till synes lugna fredliga män och kvinnor bakom maskeringen och tillsammans med andra kan begå bestialiska handlingar och törsta efter andras blod. Senare forskare har följt upp Le Bons tankar genom teoretiska texter och praktiska experiment. Exempel på detta är de tre judiska männen Sigmund Freud, Solomon Asch och Stanley Milgram. Socialpsykologin är utan tvekan ett ämne som intresserat många judar.

”Historien lär oss att varje gång som de andliga krafter som en civilisation grundar sig på har förlorat sin betydelse, har den definitiva upplösningen skett genom omedvetna och råa massor, som med rätta kallas barbarer. Civilisationerna har tills idag grundats och vidmakthållits av små intellektuella aristokratvälden, aldrig av massor. Massornas makt går ut på att förstöra; deras välde betecknar alltid ett skede av barbari.”

I princip är det marxismens kampmetod som är beskrivs. Detta gör också att en i grunden folklig revolt kan ledas åt oanade håll om det kommer människor som förstår att leda massorna åt önskvärt håll. Vi har sett det flera gånger i historien där till synes inledningsvis folkliga uppror snart hamnat i händerna på människor med despotiska avsikter. Massorna har inte märkt vad som hänt.

Detta gäller inte bara väpnade revolter. Inte minst i dagens IT-samhälle kan en oppositionell rörelse kapas och ledas åt andra håll utan att anhängarna förstår det. De som kämpat fram ett alternativ vill inte se att deras alternativ glidit dem ur händerna och kämpar för något annat.

Massan, menar Le Bon, blir som en ny individ där individernas eget tänkande upphör och deras minsta gemensamma nämnare blir den nya massindividens egenhet:

”Då en sammanskockning äger rum, blir individerna som bildar densamma, trots olikhet i levnadsförhållanden, sysselsättningar, karaktär och bildningsgrad, och blott och bart genom det faktum att de sammansluter sig, delaktiga av en kollektiv själ, som får dem att känna, tänka och handla på ett helt annat sätt, än de skulle känna, tänka och handla om var och en av dem vore isolerad. Vissa idéer och känslor uppstår eller övergår i handling endast vid ett dylikt individernas uppgående i en massa. En psykologisk massa är ett provisoriskt väsen, sammansatt av heterogena element, som sammanlänkat sig för ett ögonblick liksom cellerna i en levande organism frambringar ett nytt väsen genom sin förening, en organism med andra egenskaper än varje enskild cell.”

I skriften Kollektivmänniskan av Marc. Hentzel lyfts också frågan och författaren hänvisar till Gustave Le Bons Massans psykologi. I väldigt förenklad sammanfattning kan man säga att Hentzel menar att individer skapar och bygger, medan massan river ner och förstör.

Vid Folkets Demonstration nöjde sig motdemonstranterna med att stå och skrika sig hesa, kasta några enstaka föremål och hålla upp plakat. Polisen beskrev därmed det hela som lugnt. Hade de kastat fler föremål, börjat angripa polisen och misshandlat förbipasserande hade media talat om att motdemonstrationen hade urartat – i den mån de hade nämnt något alls om det. Men det hade inte varit fråga om någon urartning utan om ett planenligt våld som följer genom hela vänsterns historia.

Vänstern är i grund och botten kollektivistisk och ödeläggande. Marxismen och anarkismen (och dess åtskilliga varianter) är fientliga mot mänsklighetens framåtskridande, skönhet, styrka och mod. Istället lutar ideologin sig mot bakåtsträvande, fulhet, svaghet och feghet.

Det är därför de skriker sig hesa.

Länkar:
Massans psykologi släpps inom kort på Logik Förlag

Björn Björkqvist
Författare och opinionsbildare ursprungligen från Gotland men idag boende i Västsverige. Björkqvist har ett gediget nationalistiskt engagemang bakom sig och är känd för sin vassa penna. Under de senaste 20 åren har Björkqvist gjort sig känd som en uppskattad talare och med sin skarpa penna har han förmågan att blanda humor och allvar i texter som berör.