Nyanserat.nu

John Bouvin tycker fortfarande att riksdagen kan dra åt helvete

John Bouvin är tidigare riksdagsledamot för Ny Demokrati och tillhörde en av de nydemokrater som vid sidan av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson skapade flest rubriker hos en journalistkår som var lika förskräckt över åsikter som inte passade in i åsiktskorridoren som förtjust över att få skapa säljande löpsedlar. Söndagen den 6 mars besökte han Göteborg och Föreningen Cui Bono för en föreläsning som gick under titeln Operation Rädda Sverige.

John Bouvin inledde kort med att diskutera de bristfälliga utredningarna och hemlighetsmakeriet kring Estoniakatastrofen och mordet på statsminister Olof Palme. Detta var mer korta reflektioner med anledning av två tidigare föreläsningar som arrangerats av föreningen och ett konstaterande att det inte är svårt att finna saker i vårt land som inte står rätt till.

Därefter följde en osedvanligt lång presentation av honom själv som inbegrep barndomen med en far som gick bort när han bara var tio år, skolgången där han fick hjälp av en lärarinna som hjälpte honom med hans talsvårigheter, hur han därefter gick ut till sjöss och fick egna intryck av världen för att sedan återvända till Sverige där han gjorde lumpen på K3 i Skövde. John Bouvin är en underhållande talare och denna korta sammanfattning av hans år fram till det politiska engagemanget tog fart exkluderar många roliga och dråpliga historier som publiken bjöds på.

John Bouvin satt utomlands, närmare bestämt i Sri Lanka, när han tillsammans med en arbetskamrat började diskutera behovet av en politisk förändring i Sverige. De kände att de behövde någon partiledare som stack ut och efter en stunds funderingar kom de fram till att de ville ha Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, båda frispråkiga affärsmän. När Bouvin senare kom till Sverige tog han kontakt med Wachtmeister och presenterade sin idé. I Bouvins beskrivning av Ny Demokratis historia var det så det gick till, medan den officiella historien varit att Ian Wachtmeister och Bert Karlsson sprang på varandra av en slump och bestämde sig för att starta ett parti.

Hur det än gick till så lyckades Ny Demokrati på mindre än ett år växa sig starka och ta sig in i riksdagen med bred marginal. Ganska snart upplevde dock Bouvin att hans avsikter med Ny Demokrati, att röra om, påverka och vara en uttalad motståndare till politikeretablissemanget inte uppfylldes. Många av hans partikollegor verkade nöjda med att ha kommit in i riksdagen och försökte snabbt bli en del av etablissemanget. John Bouvin ville inte finna sig i detta.

Han lämnade in motioner och försökte påverka såväl sina partikamrater som andra att reagera mot vansinnespolitiken. I hans jungfrutal i riksdagen sa han:

”Herr talman! Nu har vi chansen. Glöm partitillhörigheten. Nu gäller det den lille mannen. Vi är över 100 nya ledamöter i denna kammare. Ett gammalt uttryck säger att nya kvastar sopar bäst. Låt oss utnyttja dessa krafter innan vi blir ett med etablissemanget. Kom ihåg det!”

Men han upplevde att ingen lyssnade. Den 12 februari 1993 hade han suttit i riksdagen i cirka ett och ett halvt år. I en riksdagsdebatt gick han upp och klargjorde sin ställning, där han bland annat sade:

”Herr talman, fru justitieminister och alla andra!
Det är ganska bedrövligt att behöva stå här faktiskt, för jag kan informera hela församlingen om att John Bouvin har fått nog av detta.
Till att börja med måste jag läsa i Sveriges grundlagar, för där står någonting om att all offentlig makt utgår från folket. Det måste vi ju respektera. […]

När man hoppar in i detta spel — det är ett spel och ingenting annat — är det bäst att man har en ordbok med sig. Man måste slå upp alla konstiga ord som kommer härifrån. Jag slog bl.a. upp ordet politik, och då fann jag något mycket intressant. Det står: ”Politiken är konsten att hindra människorna från att lägga sig i det som angår dem.” Det var en femetta direkt. Det är vad vi politiker har gjort. Vi har förhindrat alla människor från att lägga sig i vad som angår dem, inte minst på lagområdet. Den som yttrade detta var fransmannen Paul Valéry, som levde på 1800-talet.
Till min glädje hörde jag att fru justitieministern sade att den vuxne bär hela ansvaret. Det tycker jag är bra. Det sades vidare att den som tittar på också skall straffas. Det tycker jag också är bra. Jag tycker att alla som sitter här skall straffas. Vad har vi stökat till i Sverige? Socialdemokraterna med Lidbom och Palme i spetsen använde på sin tid lagboken för att förhindra att all makt utgick från folket. Vi har tagit patent på det. Den saken är klar.
Hur skall jag nu göra för att vi i denna sal, det är inte så många här, skall rycka upp oss? Jag bara undrar. Jag tycker att det är stor skandal. Mellan 1900 och 1950 begicks det 32 mord i Sverige. Mellan 1981 och 1992 begicks det i genomsnitt över 160 mord per år. Det är stötande, och det vi som sitter här som bär skulden till detta.
År 1991 kom det in över hundra nya riksdagsledamöter. Jag trodde i min enfald att det då skulle hända någonting. Men nej, vi bara acklimatiserade oss och ställde in oss i ledet. Vi är alla röstboskap mer eller mindre. Så illa är det. Hur skall jag då kunna påverka så att det blir litet fart här? Jag vet inte.
Jag är gammal grävmaskinist. Som ni kanske vet är det väldigt ruttet i denna riksdag, både under och i.
Hur gör man då? Jo, man går till botten. Vi måste då gå till botten i denna församling och titta på alla oegentligheter som har försiggått här. Det vet jag om, men man bara nonchalerar allt. Vilka bär det största ansvaret? Jo, det är egentligen de som tittar på. Därför kan man inte säga att det bara är socialdemokraterna utan det är även de borgerliga. Det är vi alla som bär ansvaret. Det är hög tid att vi rycker upp oss.
Jag skall ge alla som kom in i riksdagen år 1991 en liten respit. Vi var över hundra stycken. Men jag uppmanar alla som har suttit i riksdagen före 1991: Hoppa rätt ut i Strömmen. Varför? Jo, det är kallt i vattnet. Men ta litet hänsyn till fisken. Fisken skulle bli så förskrämd att den skulle hoppa rätt upp på land. Varför? Jo, jag säger — upp till bevis var och en, och alla ni andra som inte finns här — att så mycket dynga som kommer ner i Strömmen på en gång har de aldrig skådat. Upp till bevis!”

Ingen politiker hoppade i strömmen och John Bouvin begav sig senare till en byggarbetsplats på Mariatorget och tog en grävmaskin som han styrde mot riksdagshuset. Han ropade till förbipasserande att ”Nu skall jag gräva upp skiten och tippa riksdagshuset i strömmen!” Han stannade dock innan och klev ur men var nöjd med aktionen då den gav mycket mer än allt debatterande i riksdagen.

I sin sista motion som lämnades in den 25 januari 1994 krävde han en kriskommission som skulle leda Sverige ut ur krisen. Han skrev att Sverige befinner sig i en moralisk och ekonomisk kris som riksdagen inte klarade att reda ut. Därför, menade han, bör den politiska makten över landet lämnas över till en kriskommission som kunde rädda landet för att sedan återlämna ledningen till politikerna.

John Bouvin har inte övergett sina politiska idéer. Han menar idag att Sveriges två största problem är islam och bankväsendet. Han tog upp tre punkter som han anser att man måste lyfta på allvar.

1. Sverige måste bli självförsörjande. Idag skulle inte Sverige klara att förse folket med mat i cirka en vecka om det blev en krissituation. En av lösningarna på att komma till rätta med detta är att återgå till ett småbrukssamhälle.
2. Rättsväsendet måste förändras. Rättsväsendet har kollapsat idag. Vi har sett tydliga exempel på det, med en ökad brottslighet och rättsrötan i fallet Tomas Quick. Så kan det inte fortgå.
3. Invandringen. Invandringen var alldeles för stor redan för många år sedan. Idag kan en tjänsteman på Migrationsverket besluta om att ge PUT till alla invandrare från ett visst land vilket är vansinne.

Anarcho-Fascism

Köp den idag, på Logik.se

John Bouvin menar dock att invandringen är den enskilt viktigaste frågan. Inför senaste valet annonserade han i lokalmedia och höll tal utanför rådhuset i Halmstad. Han uppmanade människor att rösta på Sverigedemokraterna. Själv är han dock ingen stor vän av SD utan upplever att partiet har utvecklats i ungefär samma riktning som Ny Demokrati gjorde. Många av SD:s ledamöter känner sig bekväma med skyhöga löner och traktamenten och vill hålla sig kvar vid köttgrytorna. De lyfter inte heller viktiga frågor, som bankväsendet, utan tycks vara ganska nöjda med det mesta. Men eftersom Sverigedemokraterna är det enda riksdagspartiet som lyfter invandringsfrågan och problemet med islams expansion ville han ändå ge sitt stöd åt dem.

Samhällsproblemen har inte blivit färre eller mindre sedan Ny Demokrati satt i riksdagen. Framför allt har den ohejdade invandringen lett till problem, eller som Bouvin uttrycker det på Bouvin-vis: ”Tror fan att det går åt helvete när man tar hit människor med så olika bakgrund.”

John Bouvin tog naturligtvis upp flera andra problem. Han menade att Sverige hade kunnat ligga i framkant på utvecklingen av vätgas. Saab hade planer på detta redan på 1980-talet men hölls tillbaka. Han talade också om hälsofrågor från Hippokrates till Are Waerland. Hård kritik riktade han också mot Sveriges insatser under andra världskriget då han menade att Sverige varit allt för tyskvänliga vilket han, med hänvisning till Maria-Pia Boëthius bok Heder och samvete, ansåg förlängde Finlands lidande avsevärt.

Böglobbyn är inte heller direkt Bouvins bästa vänner. I en debatt i juni 1994 diskuterades samkönade partnerskap. John Bouvin begärde ordet och höll sitt mest uppmärksammade tal vilket illustrerades med gester:

John Bouvins snabbkurs i normalitet
John Bouvins snabbkurs i normalitet

”Herr talman! Kolleger! Vad är kärlek? Vad är normalt? Vad är naturligt? Vad är sexualitet? Det har vi diskuterat nu i fem sex timmar.
Partnerskap, äktenskap, tolerans, respekt för din nästa, lika värde — vi har pratat ganska länge om detta. Jag har varit i kammaren från och till och suttit på rummet och lyssnat. Jag är tvungen att gå upp i talarstolen och klargöra vad som i alla fall är min syn på saken. För mig handlar detta om normalt beteende och vad som är naturligt osv. Jag vill bara göra en liten liten kommentar och berätta vad en präst visade mig för ungefär ett och ett halvt år sedan.
Han sade: ”Du John! Kan inte du på ett enkelt sätt försöka förklara vad det är frågan om när den här frågan kommer upp i riksdagen?” ”Vad då?” undrade jag. Då gjorde han på följande sätt: ”Du John, detta är icke normalt. Det går inte. Detta går inte heller. Men detta är normalt.” Så enkelt är det.”

John Bouvin menar fortfarande att homosexualitet inte kan ses som naturligt.

När John Bouvin nu talade för föreningen Cui Bono skulle man kunna förvänta sig en trötthet och uppgivenhet. I viss mån finns detta. Han undrar varför fler människor inte reagerar och varför de som gör det är så rädda för medias stämplar.

Nu vill han bygga nätverk. Ny Demokrati blev inte vad han hade hoppats på men han har inte gett upp tanken på ett folkligt uppvaknande och motstånd mot politikerväldet. Han har många idéer som han med andras hjälp vill förverkliga.

En sak är säker, vi kommer att se mer av John Bouvin i framtiden.

Länkar:
John Bouvins bok Riksdagen kan dra åt helvete
John Bouvin på Riksdagen.se

Björn Björkqvist
Författare och opinionsbildare ursprungligen från Gotland men idag boende i Västsverige. Björkqvist har ett gediget nationalistiskt engagemang bakom sig och är känd för sin vassa penna. Under de senaste 20 åren har Björkqvist gjort sig känd som en uppskattad talare och med sin skarpa penna har han förmågan att blanda humor och allvar i texter som berör.